Christmas in my face!

Det bästa man kan ha en fjärrutlösare till är självklart att fota sig själv i julgranskulor. Båda bilderna är tagna med stativ och fjärrutlösare på samma kula. Skillnaden är två olika objektiv. Den övre bilden är tagen med en Nikon D300S med ett Tamron90 2,8 1:1. Till den undra bilden användes ett Sigma 30mm 1,4.

Det verkar som det blivit nyår igen?

Vad passar sig bättre idag än att inleda med Nyårshambo av bigfish.
För er som inte hört den finns den här: Nyårshambo

Det verkar som det blivit nyår igen.
Ett nytt år har gått till ända igen.
Och det som skett kan aldrig hända igen,
nu ska den nya tiden börja.

Bilderna ovan är från nyårsfirande i Björnrike för några år sedan. Den övre från slalombacken och den undre från stugan.

Julfirande på timmergården.

På jul vill jag fota snötäckta vidder, feta tomtar och en stjärnklar himmel. Istället står jag här i leran på ett timmerupplag. Men jag gillar det.

När jag ser mig i spegeln.

Ibland när jag ser mig i spegeln funderar jag på hur andra uppfattar mig, om jag gjort rätt val i mitt liv, om jag kanske skulle gjort si eller så. Många tankar en söndagskväll.
Spöket funderar också. Hennes grubblerier rör mer vilket kattgodis det blir eller vilken blomma vi skall tugga på idag.

Kommer du hit ofta?

På andra sidan skogen.

Här stannade tiden för många år sedan. Tapeterna är oranga och blommiga. Plastblommorna i fönstret ser ut att behöva vatten. Bilen på gården skulle behöva en lätt knuff för att starta igen. Mannen som bodde här är sedan länge borta men ingen vet vart han for. Allt är lämnat som att han en dag ämnade att komma tillbaka. Men han kommer aldrig tillbaka, aldrig mer.

Hoppas på en vacker vinter, fast inte riktigt än.

Bilderna är från första isen för två år sedan. Tagna strax utanför mullsjö en riktigt kylig morgon.

Höst på Herrhagen.

Dagens bild är Herrhagen i höstfärger och Herrhagen i svartvitt. Personligen tror jag att jag gillar den svartvita lite mer.

I väntan på kaffet.

Ibland är allt bara en enda lång väntan på kaffe.

Glad att det inte var mina skor.

Som hängde i toppen av en ganska märklig skulptur i utkanten av Arjeplog. Otur för ägaren, de såg ganska
nya ut. Nu lär enbart måsarna och allmänningen bli glada då de får något nytt att skita på.